Energitrygghet – från sårbarhet till robusthet att lita på

Sverige behöver ett energisystem som inte bara levererar mer energi, utan också står emot störningar, sabotage, cyberangrepp, materialbrist och ett förändrat säkerhetsläge. Energitrygghet är därför inte en sidofråga till elektrifiering, konkurrenskraft eller totalförsvar. Den är en förutsättning för allt detta. Därför behöver energitrygghet byggas in i beslut, investeringar, tillstånd, teknik, drift och samarbeten redan från start. Inte som ett tillägg när krisen är här.

Artikel 2026-10-06

Energifrågan har länge handlat om pris, kapacitet, klimat och elektrifiering. De frågorna är fortfarande avgörande. Men de räcker inte längre. I dag måste energisystemet också förstås som en samhällsbärande förmåga: något som industri, hushåll, kommuner och
totalförsvar måste kunna lita på även när omvärlden är osäker.

Hoten mot nordisk energiinfrastruktur är inte hypotetiska. De kan vara fysiska, digitala, ekonomiska eller geopolitiska. De kan slå mot elnät, produktion, bränsle, styrsystem, materialflöden, kompetens eller transporter. Och de behöver inte slå ut allt för att få stor effekt. I ett sammanlänkat system räcker det ofta att en svag länk brister.

Därför behöver Sverige gå från att prata om energitillgång till att bygga uthållighet. Frågan är inte bara hur mycket energi som kan produceras, utan vad som faktiskt måste fungera när något annat inte gör det.

Den största flaskhalsen är kompetensförsörjningen. Sverige har ett starkt kärnkraftsekosystem, men behöver skala upp utbildningar, säkra kontinuitet i befintliga anläggningar och stärka möjligheten till rörlighet mellan industri, forskning och myndigheter.

För att lyckas krävs långsiktiga politiska spelregler, stabila investeringsförutsättningar och en tydlig nationell färdplan för att mobilisera teknik, kompetens och myndighetskapacitet. Med rätt strukturer på plats har Sverige goda möjligheter att bygga nästa generation kärnkraft och därmed säkra framtidens fossilfria energisystem.

Det som behövs nu är genomförandekraft! Vi behöver se till att omställningen händer – att tekniken byggs, så att vi skapar ett mer resilient system. Där har vi en väldigt viktig roll att spela.

Jenny Edfast VD, Rejlers Sverige

Sju insikter för ett mer robust energisystem

Det går inte att bygga energitrygghet mot en suddig kravbild. Aktörer behöver veta vilken funktion som ska upprätthållas, i vilka scenarier, med vilken redundans och med vilket ansvar. Annars riskerar Sverige att få en falsk trygghet: många gör något, men ingen vet om helheten håller.

Samtidigt får väntan på den perfekta målbilden inte bli en ursäkt för passivitet. Mycket är redan uppenbart: kritiska noder behöver skyddas, beroenden behöver
kartläggas, reservlösningar behöver prövas och cyberhygienen behöver höjas. Gör det som är tydligt nu, lär av praktiken och skärp målbilden längs vägen.

Ett robust energisystem är inte ett system där ingen störning märks. Det är ett system där störningar kan hanteras utan att samhällsviktiga funktioner faller okontrollerat. I ett skarpt läge kan en fungerande elförsörjning betyda prioritering, roterande bortkoppling, lokal drift, reservkraft och snabb omställning till ett annat normalläge.

Det kräver ärlighet i planeringen. Vilka funktioner ska gå först? Vilka geografier är mest kritiska? Vad måste industrin, kommunerna och energibolagen själva kunna lösa? Och vad ska staten säkra? Energitrygghet blir konkret först när den kopplas till sådana val.

Det är lätt att vara överens om att energisystemet behöver bli mer motståndskraftigt. Det är svårare när investeringen ska beslutas. Fysiskt skydd, reservkraft, redundans, cyberåtgärder och robustare leverantörskedjor kostar pengar. För stora aktörer handlar det inte om små justeringar, utan om investeringar på nivåer som påverkar konkurrenskraft, priser och kundacceptans.

Därför behöver robusthet kunna räknas hem. Inte bara som kostnad, utan som riskreduktion, affärskontinuitet, snabbare anslutning, lokal flexibilitet, försäkring mot produktionsbortfall och förmåga att leverera när andra inte kan. Finansieringen behöver kombinera offentliga medel, reglering, beredskapsanslag, kundfinansiering och privata investeringar på ett mer genomtänkt sätt än i dag.

Energi hänger ihop med allt: hamnar, raffinaderier, gruvor, vattenförsörjning, försvarsindustri, transporter, digital infrastruktur och kommunal planering. Därför kan inte varje aktör optimera sin egen del och hoppas att helheten fungerar.

Det behövs gemensamma riskbilder i kritiska geografier och värdekedjor. Vilka beroenden finns? Vilka flaskhalsar är verkligt avgörande? Vad händer om en nod faller bort? Vem behöver öva med vem? Svaren finns ofta nära verksamheten, inte i en nationell powerpoint. Det praktiska arbetet behöver börja där beroendena
är som störst.

Ett energisystem kan inte vara robust om det är beroende av material, komponenter eller bränslen som inte går att få tag på när läget skärps. Kritiska mineral, specialiserad utrustning, reservdelar och digitala komponenter är därför inte perifera frågor. De är en del av själva energiförmågan.

Sverige och Europa behöver bättre kontroll över strategiska materialflöden. Det handlar inte om att allt ska produceras nationellt, men om att veta vilka beroenden
som är acceptabla, vilka som måste spridas och vilka som kräver egen eller europeisk kapacitet.

Cyberhotet är inte ett separat it-problem. Det är en direkt risk mot energiförsörjningen. Energisektorn har omfattande operativ teknik, äldre system, komplexa leverantörsmiljöer och anläggningar där digitala svagheter kan få fysiska konsekvenser.

Mycket kan göras snabbt. Grundläggande cyberhygien, segmentering, uppdaterade system, incidentrapportering, tydliga mandat och gemensamma övningar höjer nivån direkt. AI gör dessutom hotbilden snabbare. Därför behöver även beslutsförmågan bli snabbare: vem får ta beslut, vilken risk accepteras och hur delas information när tiden är knapp?

Tillstånd, nätanslutningar, överklaganden och långa ledtider är inte bara administrativa frågor. De påverkar Sveriges förmåga att bygga industri, försvar, klimatnytta och energisäkerhet i tid. Demokratisk prövning och miljöhänsyn måste finnas kvar, men processerna behöver bli mer förutsägbara, resurssatta och strategiskt avvägda.

När ett projekt stärker totalförsvar, klimatomställning, konkurrenskraft och energitrygghet måste det också synas i prövningen. Annars riskerar viktiga investeringar att fastna i system som är byggda för en annan tidshorisont
än den vi nu lever i.

Författare

Jenny Edfast

VD, Rejlers Sverige
Jenny Edfast har ägnat sin karriär åt att navigera energisektorns komplexitet, med både djup branschkunskap och ett skarpt öga för framtidens möjligheter. Med lång erfarenhet från energibranschen och ett aktivt styrelseengagemang kombinerar hon strategiskt tänkande med praktisk verklighetsförankring. Jenny brinner för ledarskap som skapar verklig förändring. Hon är känd för sin förmåga att se helheten, att koppla ihop teknik, affär och samhällsnytta på ett sätt som få andra gör och för att alltid hålla blicken mot det som kommer härnäst. En av hennes drivkrafter är frågan om hur vi stärker ledarskapet för att bygga ett hållbart samhälle och hur skapar vi affärsmässiga lösningar inom energisektorn som också ger långsiktig påverkan.

E-mail — jenny.edfast@rejlers.se

Tel — +46 70 649 64 13